Hon vet aldrig hur en dag ser ut
Hon vet aldrig hur en arbetsdag kommer att se ut. Ska hon arbeta för medicin eller kirurgi, öron, näsa, hals, ögon, gyn eller ortopeden, sitta prio i kassan..?
– Fast egentligen är det självvalt att jag kommer hit i ovisshet. Jag skulle ju kunna kika i planeringspärmen dagen innan..., men det gör jag aldrig. För mig är det lite tjusningen att inte veta, tycker Susanne Pettersson, sjuksköterska på Akutmottagningen i Gävle.
Susanne Petterson, 46 år, har varit sjuksköterska i nio år. Hon bestämde sig relativt sent i livet att utbilda sig till sjuksköterska. Susanne var engagerad i civilförsvaret som ambulanssjukvårdare och sjukvårdsbefäl så steget till sjuksköterskeutbildning var inte så långt.
Är klok?
– Här tycker de att jag inte är riktigt klok som klev av ett välavlönat chefsjobb. Jag är i grunden ingenjör i telecombranschen och när jag började här fick jag gå ner
10 000 kr i lön, men jag gillar det här. Det är min grej. Och jag har inte ångrat mig en minut. Susanne började på vårdavdelning. De senaste fem åren har hon arbetat på akutmottagningen i Gävle.
Fortbildad sjuksköterska
Vid akutmottagningen får sjuksköterskor så kallad ATSS-utbildning, en traumautbildning för sjuksköterskor. För att få arbeta med kirurgi är det ett krav att minst en sjuksköterska i teamet ska ha den utbildningen.
– Men vi skulle behöva fler specialistsjuksköterskor här, tycker Susanne, som med sina nio år i yrket tillhör de mer erfarna på akutmottagningen.
Hon värnar om de gamla och är intresserad av geriatrik. Därför vidareutbildar hon sig på deltid till specialistsjuksköterska inom det området.
Många kilometer
Det är trångt på Akutmottagningen den här kvällen. Många patienter – trafik- olyckor, allskador, gamla och sjuka.
– Vi ser mycket elände här och våldet har ökat. Susanne hinner gå många kilometer under ett pass.
– Jag har haft stegräknare på mig lite då och då och det blir några kilometer varje arbetspass.
Den här kvällen arbetar Susanne tillsammans med sjuksköterskan Linda Haglund. Två undersköterskor assisterar; Inger Engström och Eva Carlsson backar upp. Susanne börjar kl. 14 och slutar kl. 22.
Första korta rast
Vid 19-tiden på kvällen får hon sin första korta rast och då hinner hon med köttbullar och makaroner - och ett toabesök.
– Det är egentligen bara att gapa och svälja och äta mycket kolhydrater så att man orkar.
Susanne konstaterar att det varit en ovanligt stressig kväll.
– Efter ett kvällspass är man alldeles utpumpad. Det tar ett tag att varva ner. Men vi är en arbetsgrupp som har roligt tillsammans. Det uppväger det mesta.