DBT behandlingen har sin utgångspunkt i den biosociala teorin. Den tar hänsyn till både: bio – medfött temperament, social – det samspel som sker med omgivningen/miljön.
Om man ser IPS ur ett biosocialt perspektiv, så uppstår IPS när en känslomässigt sårbar individ växer upp i en miljö där hon inte får det som krävs för att hon skall kunna hantera sin känslighet. Hon blir då utelämnad åt starka och svårhanterliga känslor, som i sin tur leder till problembeteende som till exempel självskada eller självmordsbenägenhet.
Ett antagande i DBT är att självdestruktivt beteende är inlärt för att klara av outhärdliga, intensiva och negativa känslor, som skam, skuld, rädsla, sorg och ilska. Ibland verkar det som om hjärnan är programmerad för att uppleva starka känslor – eller så kan det vara så att flera känslomässiga- eller fysiska trauman orsakar förändringar i hjärnan, vilket gör personen mer sårbar för intensiva känslotillstånd. Till detta kommer även att dessa personer ofta har depressioner och/eller ångest, vilket leder till känslomässigt lidande.
Dessa faktorer kan leda till det vi kallar känslomässig sårbarhet.
Extrem känslomässig sårbarhet är sällan den enda orsaken till psykologiska problem. En invaliderande omgivning (ogiltigförklarande/icke bekräftande) är också en bidragande faktor. Vad är då en invaliderande omgivning? I detta fall är omgivning oftast liktydigt med andra människor. Invaliderande är när personen upplever sig icke bekräftad, möts utan respekt, uppmärksamhet och förståelse för sina tankar och känslor.
Exempel på invaliderande omgivning:
Tänk dig en liten pojke av turbomodell. Ett sådant aktivt litet barn kan bli uppskattat och upplevas som lätthanterligt i en familj som redan har några äldre barn och där föräldrarna är idrottsintresserad och hemmet inte längre innehåller något värdefullt som kan gå sönder. Om man gör tankeexperimentet att samma barn istället föds som första barn till lite äldre stillsamma föräldrar vars hem dignar av bräckliga antikviteter, inser man snabbt att den lille killen kommer att ha svårare att passa in. Det kan dessutom uppstå negativa interaktioner mellan barnet och föräldrarna, ju mer han förtjust springer omkring, desto mindre blir föräldrarnas tålamod och ju mindre tålamod de har desto snabbare och oftare blir de irriterad på honom. Deras negativa reaktioner kommer inte att göra honom lättare att ha att göra med.
Personer med emotionell instabil personlighetsstörning kan vara svåra att förstå sig på och de stressar lätt sin omgivning. De har svårt att känna igen och benämna känslor. De blir ofta överväldigad av styrkan i sina känslor och vet inte hur de ska lugna ner sig utan handlar utifrån känslan: får ett utbrott, slåss, går och lägger sig. De tillgriper ofta drastiska medel för att komma ifrån starka känslor: överdoser av alkohol, droger eller mediciner, skadar sig eller ägnar sig åt något annat som fort tar bort känslan men som oftast ställer till problem på längre sikt.
Å andra sidan är de i stort behov av förståelse och att någon hjälper dem att se det giltiga i sina känsloreaktioner. Någon behöver visa dem att man kan ha en stark känsla och låta den avklinga utan att man behöver avbryta den, skämmas för att man har den eller nödvändigtvis handla utifrån den.
"Det är ingen konst att bli arg, vem som helst kan bli arg. Det som däremot är en konst är att bli arg på rätt person, på rätt sätt, vid rätt tillfälle, och av det rätta skälet."
Aristoteles
Det viktigaste en närstående till en person med emotionellt instabil personlighetsstörning kan göra, är att försöka sätta sig in i och förstå hur det är att leva med en känslighet som gör att man hamnar i mycket svåra stressreaktioner av små stressorer och att reaktionen sitter i länge. För att se att personen reagerar på sin egen stress och inte har för avsikt att oroa eller förstöra för andra. En viktig sak man kan göra är att validera (motsatsen till invalidering) och hitta det giltiga i personens reaktion och uttrycka den, innan man ger ett förslag på något som skulle kunna lugna ner reaktionen. Till exempel: ”Jag förstår att det kan kännas oroligt nu när jag ska vara borta i två dagar. Kan vi sätta oss ner och prata om vad som skulle göra det lite lättare för dig”, istället för att säga: ”Du är ju vuxen och borde inte ha några problem med att klara dig själv i två dagar”. Validering i sig kan ofta räcka för att den starka känslan och reaktionen skall avta.
Den biosociala teorin hjälper oss att identifiera de två viktigaste målen för patienter med IPS: Att lära sig reglera känslor och att lära sig att lita på och validera sina egna känslor, tankar och handlingar.