I slutet av korridoren började vägen. Där borta.

Detta verk består av två tudelade foton (2,49 x 1.90 m), som täcker kortväggarna i de långa patientkorridorerna.

Korridorerna är långsträckta och patienter transporteras ofta genom dem eller gåtränar i dem under återhämtandet. Genom att den fysiska sjukhusmiljöns proportioner och linjer ser ut att övergå i den fotografiska bilden tycks Appelgrens verk utmana det befintliga rummets gränser. Hon påminner om garderoben i C.S. Lewis magiska böcker om Narnia där skogen börjar bakom de undanhängda vinterkapporna. I hans berättelse hamnar barnen – som under andra världskriget fått en fristad på landet undan det oroliga London – plötsligt i en fantasivärld där kampen mellan det onda och det goda fängslat generationer av läsare.

I arboretet Valls hage, där fotona är tagna, är det i den ena korridoren försommar och i den andra höst. I Appelgrens verk strålar ljuset ner över vägens slut, men vägen är inte en tunnel utan en stig i en skog och stigen slingrar sig vidare. Det är in i fortsättningen som hon lockar oss som betraktare.

Längst in i skogen såg jag horisonten. Just precis här